Kollektivtrafik

Alltså, jag har semester och ska inte hetsa upp mig men…… vad fan kan den aldrig fungera??

Jag lider så med alla resenärer som har en tid att passa, och om man inte kommer fram i tid så måste tiden jobbas in.

T-banor som inte fungerar. Stopp och förseningar hela tiden. Det tar knäcken på mig i alla fall. Stressar som bara den men hinner ändå inte fram enligt tidtabellen.

Så tillkommer stopp i rulltrapporna. Och ombyggnationer överallt!! Jag orkar bara inte med det här!!

Vi borde få betalt för att alls orka med den illa fungerande kollektivtrafiken!!!!!

Jag har en orimlig arbetssituation. Som inte beror på jobbet utan på den illa fungerande kollektivtrafiken. Som gör att förseningar är vardagsmat. All arbetstid som måste jobbas in pga av förseningar i kollektivtrafiken. Hela tiden. Stressen det innebär. Dessutom att hemresan inte tar de två timmar jag räknar med utan kan ta 4-5 timmar pga snö!!

Jag avskyr att pendla!! Den värsta tortyr man kan utsättas för.

Blir allvarligt sjuk av situationen. Alltså situationen med alla ideliga förseningar. Hela tiden.

Annonser
Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Helt osannolikt…..

……..men sant

I min släkthistoria finns en elak präst som inte gillar samer (precis som alla andra präster). Men den här prästen urskiljer sig.

Han blir så arg så han stämmer min samiska förfader för otukt. Det händer i slutet på 1600-talet.

Min förfader (same) blir så arg så han ansöker om stämning emot prästen. Som ni förstår hade samer på den tiden ingen chans emot prästerskapet.

Det blir en rättssak. Och min förfader vinner målet!!!!! Vilket är mycket ovanligt. En same vinner ett mål emot en präst!!!!

Berättar om detta mål för en kollega i Sthlm. Prästen ifråga har nämligen samma efternamn som min kollega!

Och det visar sig att vi har ett släktskap. Den elake prästen var enligt min kollega en elak jävel.

Men han vill kompensera med att berätta om hans släkt som finns utmed Umeåkusten som oftast utbildats sig till jurister och historiskt och även i nuläget försvara samer.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Stolt

NU tänker jag vara stolt över mitt samiska ursprung. Önskar så att mamma hade fått vara med om det.

Till min glädje är även barn och barnbarn väldigt stolta över sitt ursprung. Längs med navelsträngen som dessvärre redan är avklippt, får de regelbundet info om vårt samiska ursprung.

De tittar på föremålen jag har med andakt, kommenterar tecken mm som finns inristat. Frågar om förfäder……alltså varför i helvete heter det förfäder……handlar ju lika mycket om förmödrar.

De inser det enorma emotionella värdet av de föremål jag har. Vi pratar om den historia jag hittar om samernas tro – som såklart var i konflikt med kyrkans tro. Om hur de samiska barnen fick sina olagliga namn enligt kyrkan, sedan fick de kristna namn som kyrkan godkände varefter de alltid fortsatte använda de samiska namnet livet igenom.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Mammas minnen….

Mamma har inte berättat om dem då det gäller det samiska ursprunget. Däremot berättade hon om det enorma förtryck staten och svenska kyrkan stod för emot samer långt in på 1900-talet.

Skallar som mättes i rasbiologiska syften, på samer. Svenska kyrkan som ända in på 1950-talet förbjöd samiska trolltrummor. Om förbud att prata det samiska språket lika länge. Och hon såg antagligen en del brister i den historieundervisning vi fick i skolan där jag tror att samer inte alls fanns.

Blir uppriktigt sagt väldigt ledsen över det mamma utsattes för som gjorde att hon skämdes för sitt ursprung.

Då mamma bodde i Tärnaby gick hon i en sameskola. På den tiden var det absolut förbjudet att prata det samiska språket. Mamma var tvåspråkig. I skolan fanns samebarn som inte var var tvåspråkiga. Så de förstod ingenting av det läraren sa att de ska göra (på svenska). Mamma tyckte såklart att eleverna måste få chansen att förstå vad de förväntas göra. Så hon översatte lärarens svenska språk till samiska för att hjälpa de samebarn som inte var tvåspråkiga.

För detta ofog fick mamma en sträng bestraffning. Enligt lag förbjudet att prata samiska.

Känner ju min mamma, så jag vet att det här var något som satte sig i hennes själ. En skam.

Som liten tyckte jag det var roligt att lära mig räkna till 10 på samiska och kunna sjunga Bä bä vita lamm på samiska. Då jag glömt detta ville hon helt plötsligt inte lära ut det igen.

Vet att den oviljan inte berodde på något annat än att ”skydda” mig emot det samiska. Tiden var så då.

NU vill jag INTE skydda mig emot det samiska utan tvärtom bejaka det.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Nyvaknat intresse

Som vuxen har jag alltid varit intresserad av vårt samiska ursprung. Nu efter släktforskningen som visat ganska detaljerat om förfäder på mammas sida är intresset ännu större.

Läser böcker jag kan komma över om samer och även nybyggare som levt i Lappland och hittar en hel del av mina förfäder där. Vid fördjupad forskning kommer vi lite längre bakåt som visar flyttningar inom stora områden, som vi misstänker är tvångsförflyttningar. Läser om konflikter med svenska kyrkan.

Som tur är kommer vi också över information om tidigare samers levande då de tvångskristnades. Samt om den tro de hade som kyrkan förbjöd.

Ibland finns också TV-program om samer och dess historia. Försöker alltid att se dessa program.

Som barn njöt jag då mamma tog fram de få sameföremål hon hade och berättade lite om dem och hur det var då på den tiden. Satt som ett ljus, lyssnade andäktigt och fick ta i föremålen. Efter hon pratat färdigt om dem så plockades föremålen undan. Gömda i speciella lådor. Aldrig framme för allmän beskådan.

Älskade som sagt stunderna då dom här föremålen togs fram och mamma berättade om hennes minnen. Det var inte ofta.

Flera gånger ville jag att hon skulle ta fram föremålen och berätta när jag hade kompisar hemma men det gjorde hon aldrig.

Nu har jag funderat…..var det så att hon var så rädd om föremålen så hon därför inte tog fram dem? Eller var det så illa att hon skämdes för att vara same?

Pratat med syrran som bekräftar att det ALDRIG var någon utanför familjen som fick se dessa föremål.

Blir lite ledsen då jag inser att mamma kanske skämdes för sitt samiska ursprung och inte ville att utomstående (barnens kompisar) skulle få veta det samiska ursprunget! Blir riktigt ledsen över att mamma under 50- och 60-tal hade den skamkänslan.

Har ju också fått veta att under 50- och tidiga 60-talet fanns det fortfarande många kända nazister här i den nuvarande kommunen. Främst bland präster.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

En ung tjej

Igår flyttade en ung tjej och hennes två små barn in i lägenheten ovanför mig. Träffade henne en vecka tidigare så jag visste hon skulle flytta in den här helgen.

Träffade på henne idag då jag varit ute på hundskrället och hon hade varit ute med sina barn. Vi babblade på lite om hur det hade gått med flytten osv.

Vid nästa hundkisspromenad träffade jag på henne igen. Nu babblade vi på en hel del. Trevlig tjej. Kul då det fungerar bra att surridurra. Hennes barn var så nyfikna och ville hälsa på hunden. Han är ju en relativt stor hund så är man inte hundvän kanske mamman skulle tro att han springer omkull barnen, eller tom nafsar efter deras händer. Förklarade att han är 100% barnsäker och hur vänlig som helst. Barnen vågade till slut komma fram och klappa honom.

Så skulle de gå upp till sig, mamman vände om och kom ut till mig igen. För att fråga om man får ha sin cykel i cykelstället vid vår port? Jaa, självklart. Det finns cykelställ utanför varje port. Hon berättade att hon ställt sin cykel, låst, i vårt ports cykelställ men idag då hon kom ut fanns den inte kvar där. Tre – fyra portar längre bort stod den.

Hur kan det komma sig???

Finns bara en förklaring. Dårpippin har väl redan kommit underfund med att hon är en ensamstående mamma. Så han har väl ”välkomnat” henne genom att jävlas direkt! Vi pratades bara vid en kort stund så jag hade inte tiden att berätta allt om vad den där gubbjäveln kan göra. Av någon annan boende här i området hade hon förra veckan hört talas om Dårpippin litegrann. Jag förklarade nu att Dårpippin bor i våran port, han gillar inte ensamstående kvinnor, inte barn, inte åldringar, inte hundar och inte katter.

-Men han är skiträdd för den här genomvänliga hunden, log jag, så han ska fortsätta få vara skiträdd för hunden.

Jahaja, då förstår jag, tack för infon. Så berättade hon att hon nu ställt in cykeln i vårt låsta cykelutrymme. Hon hade ont om tid eftersom småttingarna redan var på väg in samt att jag inte hade hjärta att skrämma henne med mer info om vad den där Dårpippin håller på med, så jag sa inget – bara log lite.

Som ensamstående kvinna eller åldring är det ingen idé att ha cykel här. Står cyklarna i cykelförrådet så mixtras det med cyklarna så de rätt som det är börjar vobbla och blir farliga att cykla på. Dom som råkat ut för detta flera gånger har varje gång lämnat in sin cykel på reparation. Cykelverkstaden har sagt att de är utsatta för sabotage! Som ensamstående kvinna måste man alltså i den här porten ta in cykeln till lägenheten. Vilket jag vägrar göra. Så nej, ingen cykel för mig. Ville inte skrämma den nya grannen med den här infon……..bara hoppas att han inte kommer att beté sig så illa emot henne.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Härligt tankefel

I eftermiddags tänkte jag ”nej nu är det redan lördagseftermiddag, i morgon söndag och sen är det jobb igen”…….men så kom jag på…….

DET ÄR SEMESTER!!!!!

Och i morgonkväll kommer några vänner för att smida lite planer och kanske det tas något glas rött, eller två. Hahahaha så gör man ju bara på söndagar då man har semester!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar