Kvällssurr

SÅ BLEV DET HÖST OCH MÖRKT

Med samma resultat som vanligt. Förstår inte varför det här höstmörkret alltid blir så deprimerande. Trött. Orkeslös. Tar mig inte för något. Skulle kunna gå runt och tända lite smålampor…….men det brukar inte heller bli av. Hade dock lagt in i almanackan att jag måste komma ihåg att tända mysbelysning.  Smålog över min egen påminnelse. Klart som fan jag ska göra vad jag kan för att pigga upp mig.  Genom att t ex tända mycket småbelysning för min egen skull.

Det hjälper lite. Har tom flyttat en bit på köksbordet och bytt gardiner i köket. Blev också ett lyft. 

Annars sover jag mest. Både på dagar och nätter. Men tog mig faktiskt i kragen igår och skickade ut mig själv på en promenad i solskenet. Städar något rum per dag, ibland. Får mig att må bättre då det är rent och snyggt. 

SER FRAM EMOT

I morgon kommer en kompis på fika. Den människan har varit min bästa vän sedan småskolan…….så den vänskapen har hållit i sig länge. Det är alltid roligt att träffas. Dessutom har hon sprudlande energi……så det kanske, förhoppningsvis smittar av sig lite. Hoppas jag. Hon råkar ha en ledig dag i morgon. Tidigare i vecka kom en annan kompis och bjöd på lite energi. Hade ingen aning om att hon också är sjukskriven.  Hon hade med sig en kasse med hårda, torra päron.

PÄRON

Jag älskar hårda och lite torra päron. Men de går ju inte att hitta i affärerna. Där är det bara såna där söta, sliskiga, mjuka och rinniga päron – som alla utom jag tycks gilla. Men de päronen som jag fick är verkligen jättegoda. 

Den allra godaste frukten är däremot grapefrukt. Mina njurar har en gång fått en liten ”kyss” vid en sjukdom. Uppmanades att inte äta grapefrukt. Som är min favoritfrukt. Det kallar jag orättvist. Men jag har nu valt att tolka uppmaningen som att jag ska inte äta alltför mycket grape, istället för att jag inte ska äta grape. Så en dag i veckan äter jag tre stycken grapefrukter. Har nu beställt hem veckans matvaror online. Med tre stycken blodgrape. Mums


MYSKO MOBILSTRUL

Då min förra mobiltelefon blev stulen blev jag av med många telefonnummer. Syrran messade över de telefonnummer vi båda ska jaså jag kunde föra in dom i min telefonbok. Men med en kontakt blev det fel. Till våran moster S. Första gången jag ringde henne kom jag fel. Sen har jag försökt ringa henne många gånger men inte fått svar. Olikt henne att inte ringa tillbaka. Försökte igen. Så ringde hon tillbaka. Moster S stod det i mobilen så jag svarade med ett glatt ”hej moster S”, men det var inte hon som ringde. Utan en främmande person som undrade varför jag ringt henne så många gånger! Pinsamt. Damen var måttligt road och svarade inte då jag bad om ursäkt. Dubbelkollat numret med syrran flera gånger…..och det är samma som jag har i min telefon. Så jag radera numret jag hade till moster S och lade upp det igen. Vågar dock inte ringa igen.  Igår ringde iaf moster S till mig. Vi babblade en god stund. Sedan berättade jag varför jag inte ringt på länge. Det nummer jag har till henne är det rätta. Så varför hamnar jag då fel?

SÅNGFÅGELN

Om ca en vecka ska min ena sonhustru tävla på en krog som trubadur. Det är tre olika grupper per kväll som tävlar. Samtliga är rockgrupper, förutom sonhustrun som är trubadur! Märkligt upplägg tycker jag. Någon kväll borde det vara bara rockgrupper. Någon kväll bara trubadurer osv. Så att alla tävlar i sin egen genre. Så tycker iaf jag. Dessutom är de i rockgrupperna kanske 3-5 personer i varje grupp. Eftersom det är kroggästerna som röstar så lär ju dom hon tävlar emot dra dit sina kompisar för att rösta. Om de är fyra i en rockgrupp och OM varje bandmedlem får dit 10 kompisar blir det 40 röster. Om sonhustrun som är ensam också fårdit 10 kompisar så är det 10 röster. Innebär att hon är chanslös hur bra hon än är. Men hon tar det med en klackspark. Allt det jag nyss beskrev håller hon med om, men hon tycker ändå det är roligt att pröva.

Jag kan ändå tycka att de som tävlar emot varandra ska vara i samma genre. Publikens samlade röster borde vara någon poäng i någon slags skala och någon lite mer proffsig jury som inte röstar på sin kompis/familjemedlem borde få någon slags utslagsröst.  Men eftersom sonhustrun inte tar så allvarligt på det här så ska inte jag heller göra det. Konstaterar dock att det inte är så seriöst upplägg.

Annonser
Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Dysleksi och gymnasiestudier…..

Äldsta barnbarnet, vill inte lägga ut bild på honom här, har hela tiden haft krångligt med skolan. Smart så det räcker till och mer därtill. Men det var svårt att få ihop det här med bokstäver.

Liknande problem hade vi inte varit med om tidigare så vi farföräldrar var tyvärr alltför ovetande då detta drabbade vårt äldsta barnbarn. Vi hade honom alltid en vecka på sommaren för att förlänga hans sommarledighet från dagis. Var på museum, utställningar och badplatser på vår vecka med honom. Trodde kanske att han var snäppet för ung att orka lyssna på och förstå industrimuseum. Men han lyssnade verkligen aktivt. Vilket förvånade mig. På ett museum hölls det ett föredrag om pythagorasmotorn, som jag inte orkade lyssna på, men han gjorde det.  Sedan skulle den startas. Motorn var från någonstans från 1800-talet.

På vägen därifrån museet pratade vi om vad som var viktigt att komma ihåg ifall han ska berätta för mamma och pappa. Det var ju bl a om den här Pythagorasmotorn som han mindes exakt årtal på (vilket jag inte gjorde)  men jag visste det var från 1800-tal.  ”Farmor, var du liten då, frågade barnbarnet med en oskyldig blick som dolde så mycket bus, så jag låtsades såklart som jag genast förvandlats till en farlig zombie som skulle äta upp mina barnbarn, till hans förtjusning.

Det älskade barnbarnet fnittrade så ljuvligt!

Att han har grav dysleksi missade både grund- och mellanstadiet.  Inte så lätt i slutet av högstadieåldern få veta vad problemet är. Grav dysleksi dessutom. Det här innebär för hans del en förlorad grundskola. Det är så j-a upprörande.

Men föräldrarna är kloka.  Bråk om bristande uppföljning från skolan hjälper inte. Ett år kvar.

Massor av skolk bakom sig. Pappan kommer nu fortsättningsvis få info från skolan om den missköts. Sedan den insatsen har skolket minskat.

Körkortet hägrar, för om han klarar att gå ut gymnasiet utan  bristande närvaro, så ska sonen ordna att han får körkortet.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Hade jag ingen annniiiiing om…..

Hänger inte riktigt med längre……

………men vad fan…..även om jag inte kunnat alla detaljer då ny teknik uppstått så har jag ändå vetat på ett ungefär vad det nyaste innebär.

Men det gör jag ju inte längre. Eller? Hur kommer det sig? Någon förklarar det säkert med att jag börjar bli gammal, med vuxna barn. Det argumentet köper jag inte.

Att man digitalt kan ha kameraövervakning i sitt hem vet jag. Nära anhörig har det vid sitt sommarställe, som ligger vid kusten, så att de kan kamerabevaka om några träd vid storm fallit ner över huset, se de vet om de måste ta sig dit. Såklart jag vet att systemet också kan användas för att bevaka om det blir inbrott.

Men nu har jag fått veta att man även kan använda det systemet till att t ex tända lampor när man inte är hemma. Den här mörka årstiden skulle jag verkligen vilja kunna tända lampor hemma så de lyser då jag kommer hem från jobbet. Tom knna sätta på radion så det inte är både knäpptyst och mörkt då jag kommer hem.  Svågern nämnde att han kan hjälpa mig installera detta om jag vill.

Så klart jag vill. Perfekt!

Sedan började jag fundera hur det hela hänger ihop och fungerar. Fick inte ihop det. Surridurrade med nästäldsta barnbarnet om det. 13 år.

IMG_0392

Min fundering var att hur i hela fridens namn kan något veta vilken lampa jag vill tända genom en knapptryckning på min telefon? Föreställde mig att det skulle krävas en massa elektriska dragningar för att få det att fungera. Men jag hade tydligen inte tänkt klar.

-Nämen farmor, man måste köpa speciella glödlampor för att det ska fungera, det fungerar digitalt, du kan se på Youtube hur det fungerar. Jaha! Så där fick jag som anser mig hänga med hjälpligt i den digitala svängen äntligen förklaringen av min 13-åriga sonson!!!

Hahaha, nu behöver jag alltså inte vara ovetande längre!

IMG_0663

Problem med Iphonen? Tycker nog att jag till alldeles nyss bemästrade alla eventuella problem själv, gjorde jag inte det var det ändå dags att byta telefon. Har alltid haft Android. Till när jag sist blev tvungen att skaffa ny telefon. Valde då Iphone. Svågern har densamma och kan i stort sett hjälpa mig med alla problem, frågor osv om dessa.  Har dessutom Ipad.

Så var det ett handhavandefel. Telefonen var ljudlös utan min önskan. Sonen som har Android visste inte riktigt vad mitt problem orsakades av och hur man löser det problemet. Men hans yngste son förstod direkt problemet och rättade till det. Men jag fattade ingenting.

Hur?

Barnbarnet visade lite pedagogisk vilja och förklarade: -Men farmor om man stänger av alla ljud här som du har gjort, då kan telefonen inte tala om att det ringer t ex.  Farmor fattade ändå inget, vaddå här…….var har jag stängt av alla ljud? Sonen som då ännu inte fyllt 40, och som är pappa till barnbarnet fattade inte heller, så barnbarnet visade omigen oss gamlingar hur det går till.

Åh så skönt att ha barnbarn i så olika åldrar. Yngsta barnbarnet vill fortfarande mest höra oss vuxna tala om hur bilen låter, och han tycker det är vansinnigt roligt då farmor stoppar in fingret i en ljuslåga och säger ”aj. aj, aj” och rycker ut fingret från ljuslågan.

 

 

 

Publicerat i Dagbok | 4 kommentarer

Mormors busfrö…..

IMG_0393

NÄMEN HALLÅ DÄR….

Hur i …… gick det här till nu då? Fattar ingenting. Alldeles nyss var han en busig och ”skrattig” bebis. Och för en stund sedan fnissade mormor (ja jag alltså) över hur han kunde lyckas vara mer busig än alla de äldre kusinerna varit tillsammans?? Puh! Det var minsann slitsamt att hänga med i svängarna där.  Och nu, ja NU ska vi alldeles snart på nio-årskalas!!

FÖRKLARING

Någon vänlig själ förklarar det hela med att det är mormodern som blivit äldre och inte längre har samma kapacitet som med de äldsta barnbarnen. Till dem säger jag bara, Vet Hut!!! Helt medveten om att jag blivit äldre men ännu är det inte fullt så illa. Alla barnbarnen är olika på sitt eget sätt, och tur är ju det. Några har haft ett sjuhelsickes humör (……ehhh……absolut ingen aning om var det humören kan ha kommit ifrån). Det här barnbarnet har dock inte alls det temperamentet. Inte ett dugg. Men busig och pillimarisk som bara den.

MORMORS LILLE PLUTT

Hela 9 år. Men han ska ändå veta att han ändå är mormors lille Plutt. Och som han gärna vill påminna om så är han inte längre familjens ”lillkusin”.

FÖR DET ÄR JU….

IMG_0451

……farmors lille Plutt

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Kl är 02:00…….

Jag har just slängt ut de sista soporna för detta dygn.

OK det får inte ske nattetid då det ska vara tyst- Men lite måste man ju få opponera sig-…….. jag menar att vem fasicken , som behöver slänga sopor den tiden på dygnet, ägnar sig åt att följa bestämmelsena om en ljudlös sopkastning? Och vem fasiken stör det i detta ”pensionärshus”?

Ja det kan man undra!

Regelvidrigt så gick jag just ut i trapphuset och knölade ner min soppåse i sopnedkastet.  Tror inte jag väckte någon som somnat.

Satte på en tvättmaskin.

Tror om igen inte att jag väckt någon som somnat.  Men OM någon annan nattsuddare är vaken så kan jag ha stört hennes/hans krav på tystnad.

Ber i så fall om ursäkt!

Publicerat i Dagbok | 2 kommentarer

Kan ändå tycka……

……….jag har jobbat, nästan helt utan sjukdagar.  Jag har tagit ett samhällsansvar, arbetat politiskt under mina småbarnsår. Engagerat mig för att stötta barn/barnfamiljer som haft det svårt. Engagerat mig i barnens fritidsintressen men framförallt i deras skolgång. Engagerat mig i flera barns situation i familjer där det funnits stora problem.  Jag har engagerat mig i jobbet genom att försöka jobba igen barnsjukdagar för äldsta barnet med sin allergi/astma som behövdes trots att endast 12 vård-av-barn-dagar på den tiden tilläts.  Helt enkelt trollat med knäna.

Egagemanget jag alltid känt är orsaken till att det blev så. Kan inte begära eller ens tänka mig någon tacksamhetsskuld. Absolut inte. Det här har varit mitt sätt att vara.

Kan dock faktiskt tycka att jag nu skulle kunna få en förtidspension pga av krasslande hälsa och orimlig arbetssituation.  Men den möjligheten finns inte på kartan!

Det krävs fortfarande att jag nästan (?) ska ta död på mig själv genom att leva ett så orättfärdigt liv så jag själv nästan tar död på mig själv genom så osunt leverne, som det innebär om jag måste fortsätta jobba.

Det är inte juste!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Tänk om det…..

img_0082-1

—–ändå kunde vara så fin höstdag som här på fotot. Men inte då! Istället är det grått, pendlar mellan uppehåll, duggregn och kraftigt regn.

Orkar inte jobba ens. Då jag väl är på jobbet klarar jag nästan inte hålla mig vaken. Så ska det ju inte vara. Dessutom visade det sig att några provsvar inte var så bra. Blev några missar från vårdcentralen men nu är det tillrättaordnat. Sjukskrivning. Känns som jag mest kommer att sova i flera dygn. Men jag ska verkligen se till att komma till rätta med mina matvanor också, så att jag ska äta mat varje dag och inte bara några dagar i veckan. Skaffa mig bra rutiner igen, som jag faktiskt inte hinner med då jag jobbar…….

Utomhusvistelse kommer jag nog att hinna med lite nu också under sjukskrivningen. Som också är nödvändigt för hälsan.

Ta bara idag, då jag var till VC…..under duggregn. Tog ett par bussar för att ta mig dit i duggregnet.  På vägen därifrån blev det en promenad (i duggregn) till ett köpcentrum där jag gick in på en Mio-butik och handlade ett pr kassar med nya kuddar till sofforna. Samt skinnsoffrengöringsmedel…….som tog slut för kanske  år sedan här hemma. Sånt där må-bra-grejs! Härligt.

Här hemma har jag ingen nytta av detta ännu. Men Mio-kassarna står parkerade på vardagsrumsgolvet. Så nu blir jag uppmanad att mellan all sömn nu i veckan städa upp här hemma så att jag kan börja ”höstinreda”. Har inte haft tid/or att byta gardiner på ett par år, men nu ska jag verkligen försöka hinna med det. Lyckas det så är jag övertygad om att det plussar på mitt tillfrisknande. Bara känslan att igen känna att jag har det ombonat och mysigt hemma är en leasa för själen.

Att sedan planera och laga mat kommer ytterligare göra nytta. Hoppas så att jag under sjukskrivningen ska hinna planera, handla och laga nyttig mat. Det är jag faktiskt ganska bra på att göra när väl tid och ork finns.  Men tiden och orken finns aldrig då jag jobbar som jag gör.  Hoppas jag orkar under sjukskrivningen. För gör jag det så är jag övertygad om att det skyndar på tillfrisknandet.

Fniss, vet ni att sådana vardagliga enkla saker, som aldrig finns utrymme för under mitt liv, såsom att planera inköp, hinna planera och handla, hinna med att städa och sköta allt hemma, göra det där extra med gardiner, dukar, ljus mm får mig att vantrivas.  Liksom att aldrig kunna hinna att laga god och nyttig mat.

Nu ska jag dock inte tro att jag ska hinna allt jag vill. Enligt läkaren så kommer mycket tid gå åt för att bara sova, sova och sova. Så får det bli. Och lämna nya prover titt som tätt. Redan i morgon är det dags igen.

Men bara en enda larvig grej som givit mig ett lyckorus är att jag idag hann med ett besök inne på Mio och köpa en massa soffkuddar, och i morgon ska jag köpa batterier efter provtagningen. Jag har batteridrivna ljus på balkongen. För innan jag började arbetspendla har jag haft dem inställda så att de ska vara tända tända 8 timmar efter det börjar mörkna. Det mår jag bra av.  Men batterierna tog slut för ett par år sedan. Lyckas inte beställa nya då jag gör min veckobeställning på vilka varor som ska levereras hem. Just dom batterierna måste jag se i butik för att veta att det blir rätt batterier. Och till någon butik hinner jag ju aldrig.

Men eftersom jag måste tillbaka till VC i morgon igen så SKA jag till en butik och köpa rätt batterier igen.  Då kommer jag att se de batteridrivna ljusen på balkongen lysa igen under de mörka kvällarna/nätterna. Härligt!

I min almanacka upptäckte jag att jag förra året skrivit ”glöm inte tända mysbelysning hemma”! Perfekt. Det hade jag ju inte gjort. Trots att jag egentligen vet att ag måste försöka komma ihåg att tända många småbelysningar under den mörka årstiden för att må bra.

Nu är jag verkligen vansinnigt trött och ska som läkaren sa, sova så mycket som jag behöver…..och så hoppas jag på att det kommer finnas tid och ork för att fixa allt jag behöver för att vara rustad att börja jobba igen.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar