En sväng ner på stan

En isig promenad ner på stan. På sina håll var det ordentligt sandat, tack för det. Men där det inte var sandat var det mindre roligt. Blev att halka omkring.

Nere på stan är trottoarerna inte så breda. Därför mycket irriterande att så många bilister tagit sig friheten att köra upp på trottoarerna och parkerat där. Mer än en bil rymmer inte trottoaren på bredden. Si vi gående blev tvingade att gå i körbanan istället, som inte heller den är allt för bred. Men där var ordentligt halkbekämpning i alla fall.

Handlat födelsedagspresenter och julklappar. Ska kanske ta mig ner på stan på måndag igen för att bli klar med julklapparna. Nöjd med mig själv som kommit en bit på väg. Stadsbussen hem. Att gå över övergångsstället var livsfarligt. Där var mitt på övergångsstället 4-5 cm tjock is som dessutom var knölig så man halkade verkligen åt alla håll. Inte minsta sandkorn där inte.

Ska det vara så illa med halkbekämpningen för gående redan nu? Hur blir det senare då, när det är ännu mera vinter?

Annonser
Publicerat i Dagbok | 3 kommentarer

Något annat jag avskyr med kollektivtrafiken……

Är alla dessa stopp – med dålig info. När det kommer info så hänvisas man till något speciellt ställe där man ska åka buss. Jag är dålig att hitta i dessa lägen. Följer strömmen. Men kollar alltid vid biljettlucka. Får instruktioner. Följer dem.

Vid ett tillfälle blir jag liksom hundratals andra passagerare instruerad att stå (i skuggläge) utanför t-banan och vänta till buss kommer, det kan ta lång tid, men man ska härda ut och stå och vänta.

Jaha, jag följer instruktionerna. Står där ute i skuggläge och fryser ihjäl. Ingen buss. Hör barn gråta. Inte en enda förbannade bussjävel kommer. Står där timme efter timme.

Till slut är jag gråtfärdig. Fryser så det gör ont i kroppen. Tänker på att om åtta timmar ska jag upp igen för att åka tillbaka hit.

Då när jag nästan bryter ihop kommer en stlmare fram och talar om att tbanetrafiken är igång igen! Ingenting på SL:s skylttavla berättar om detta. Jag rusar ner i t-banan igen och det visar sig att snubben sagt rätt till mig.

T-bana och därefter en buss som saknar uppvärmning. Hade inte ens hunnit tina innan jag klev på bussen. Frös verkligen så det värkte i kroppen hela vägen hem, i den iskalla bussen som inte kunde få upp värmen, så chauffören satt med vinterjacka och vantar på, för att upptäcka att nu var jag så försenad att sista bussen hem gått för länge sen. Gråtfärdig.

Ringde Taxi. Tack och lov, taxin kom och taxin kunde köra. Taxichauffören berättade att de haft massor att göra för att bussarnas däck inte är anpassade till väglaget, vilket däremot taxibilarna är.

Publicerat i Dagbok | 1 kommentar

Lika bra det….. sa barnbarnets

-Farmor, är du sjukskriven fortfarande, frågade barnbarnet?

-ja, svarade jag, är fortfarande sjukskriven.

-Lika bra det farmor för annars blir du ju bara rånad hela tiden, svarade han!

Alltså gulle honom. Han har varit djupt engagerad i de rån jag varit med om i Sthlm (tre stycken – på tre år) och han bryr sig verkligen. Han har försökt fundera ut hur jag ska göra för att inte bli rånad. Inklusive att släpa på kättingar med grova lås….

Och det här med sjukskrivningen skulle man ju möjligen kunna tänka sig att det skulle bekymra honom ännu mer, att farmor inte har tillräcklig hälsa för att jobba…….men så tänkte han inte alls. Det här med rånen har för honom varit såå stort så han tyckte det är lika bra att jag är sjukskriven för att slippa dem.

Hahahahahaha

Men apropå rånen……hade ju en smart väska där man inte så lätt kommer åt plånbok, kort och mobil. Men den gick tyvärr sönder allt för fort. Svågern har lagat, så nu kommer den att hålla när jag ska börja jobba igen.

Kontanter i mindre omfattning, uppdelat på två olika ställen. Bankkort på ett men körkort på ett annat osv. Visade honom detta och hur det är tänkt. När jag börjar jobba igen och man vistas i den där stora staden där all den här skiten händer, så kommer jag att ha snäppet bättre med säkerheten.

Alltså jag gillar stora staden. En enormt vacker huvudstad. Renare än de flesta. Mycket vatten. Så mycket att se. Alla museum. Teater. Mysiga ställen. Förhållandevis billig kollektivtrafik.

Men jag hatar dessa rån som alltid sker i t-banetrafik, jag hatar alla dessa enorma förseningar i kollektivtrafiken som gör det omöjligt de allra flesta dagar att komma i tid till jobbet trots att man följer SL:s trafikplanerare, hatar alla inställda turer, missvisande info. Avskyr inställda bussturer som gör att det inte går att åka hem över huvudtaget. När det är extremväder förstår jag situationen. Men inställda turer för att det snöar lite…….det förstår jag INTE. Vi bor i Sverige. Det är ett vinterland. Om inte bussarna klarar av ens ett litet snöfall är det illa, mycket illa. Är det helt enkelt så att man upphandlar det billigaste billiga, dvs bussar utan skäliga vinterdäck? Jag hatar alla de t-baneturer det är enorma köer till så man står som packade sillar på t-banetågen. Man känner taskig andedräkt, vitlöksstank från medpassagerare. OCH det är då man blir rånad, helt oförmögen att komma åt att med armen dra åt sig väskan. Alternativet är att kliva av och vänta på nästa, nästnästa och nästnästnästa tåg – och komma 45 minuter för sent till jobbet. Tid som ska jobbas in.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Och så en son till

Undrar just om han håller på att övningsköra där på altanen, eller vad han nu håller på med!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Dottern på -80 och -90 tal. Med båda hundarna. Sista fotot på älskad hund i sitt rätta element, dvs simmande i plurret.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Allt möjligt ska man stå ut med

Står i godan ro, och hänger med överkroppen och läser. Bästa läseställningen ju. Då hoppar en av kattungarna upp och lägger sig på min rygg.

Där ligger den bra. Inte mig emot.

Men då jag ska resa på mig för att jag läst klart får jag ett antal klor inkörda i ryggen, av en kattunge som tänkt sig sova kvar där!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Attans

På -80 talet lät vi den här katten få en kull med ungar, innan vi steriliserade henne.

Vi hade bestämda platser i köket, självklart snodde hon min plats och bar upp ungarna här. Tre stycken var dom.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar